Mitt förra blogginlägg om sektbeteende i klimatdebatten väckte känslor. Den som orkar kan ta sig igenom den långa raden av kommentarer. Med några läsvärda undantag bekräftar stormen min tes. De som skriver gör det ofta i raseri, de använder invektiv (jag liknas vid både Hitler och Göbbels) och förklarar att jag är okunnig, inkompetent och en charlatan. Det mest fascinerande är att de som skriver på detta sätt själva inte alls ser att de beter sig som sektmedlemmar – vilket gör upplevelsen både kusligare och än mer tydlig.
Men klimatdebatten söker sig även andra och märkliga vägar. I DN igår uttalade sig Nils Lundgren och Marian Radetzki – äldre, välrenommerade ekonomer, som jag personligen känt i många herrans år. Enligt referatet ger de sig in debatten i en kommande artikel i Ekonomisk Debatt – men inte som ekonomer, utan som självutnämnda experter på de naturvetenskapliga grunderna för klimatdebatten. Enligt DN hävdar Nils Lundgren att en ökad halt koldioxid i atmosfären inte medför någon farlig global uppvärmning.
Skulle Lundgrens naturvetenskapliga insikter vara korrekta förtjänar han multipla nobelpris – i fysik, ekonomi samt, givetvis, fredspriset. Detta eftersom hans nya rön vänder upp och ned på klimatforskningens huvudfåra och rimligen måste föranleda den norska priskommittén att annullera det pris som häromåret gick till FN:s klimatpanel IPCC. Dessutom kanske ett extra nobelpris i litteratur vore på sin plats.
För egen del finner jag det häpnadsväckande att mina kolleger på detta sätt vågar tillrättavisa konsensusuppfattningen i en helt annan disciplin. I vanliga fall brukar ekonomer vara djupt skeptiska när teologer, sociologer eller historiker vågar kritisera nationalekonomins centrala teser; utmanarna brukar tillhållas att de inte ska ge sig in på andras jaktmarker. Men någon motsvarande återhållsamhet när det gäller att komplett döma ut en annan disciplin kännetecknar alltså inte Radetzki eller Lundgren.
Därför kritiserar Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster och jag i dag våra kolleger i en kommentar i DN. Fölster understryker osäkerheten i klimatmodellerna – men påpekar att detta innebär att uppvärmningen kan medföra ännu värre konsekvenser än vad klimatforskarna tror. Och jag säger i intervjun: ”Ekonomer blir amatörer när de ger sig in på naturvetenskapliga frågor utan att ha kompetens”.
Men kackar jag då inte i eget bo? Jag har ju själv skrivit en bok om klimatpolitik (”Vårt klimat”, Norstedts 2009) – vilket påpekats av en del kommentatorer på DN:s debattblogg. Nja, i den boken framhåller jag noga att jag inte är någon klimatforskare. Därför väljer jag att i beskrivningen av växthuseffekten utgå från IPCC – även om jag försöker redovisa den kritik som från olika håll riktats mot klimatpanelen. I stället lägger jag krutet där jag tycker att jag som ekonom professionellt kan bidra, nämligen i diskussionen om hur en effektiv klimatpolitik ska utformas.
Som sådan försöker jag också diskutera vad en förhandlingslösning i Köpenhamn borde innehålla. Den ansatsen finner jag mer konstruktiv än Lundgrens och Radetzkis förhoppning att klimatmötet ska sluta i fiasko.
Leave a Reply