Kina efter ledarskiftet

Jag tillbringade en del av december 2012 i Peking, där jag deltog i en större konferens om Kina efter ledarskiftet. Några intryck redovisas i denna reseberättelse, med betoning på den ekonomiska politiken. Slutsatsen är att den nya ledningen till en börjar prioriterar kontinuitet, men att reformer av bl.a räntesättningen, de statliga företagen, arbetsmarknaden och rätten att arrendera mark kommer att genomföras med början hösten 2013. Ett avgörande datum är 2017, då majoriteten av medlemmarna i Politbyråns stående utskott – än en gång – faller för åldersstrecket och kan lämna utrymme för yngre och mer reformsinnade.

Comments

3 responses to “Kina efter ledarskiftet”

  1. Anita Hagelin Avatar
    Anita Hagelin

    Hej Klas!

    Igår kväll och i morse följde jag med stort intresse ditt resonemang om Kina i Kunskapskanalen där du även presenterade din bok “Kina – den nygamla supermakten”. Jag har nu läst SvD:s recention av sagda bok samt din blog och reseberättelse om ditt decemberbesök i Kina. Intressant! Ska även läsa din bok och begrunda.

    Själv är jag en helt vanlig svensk som sedan flera år engagerar mig starkt i Tibetfrågan. Jag hajade till när du sa ungefär så här: “Kina bedriver ej utrotningspolitik mot minoriteter, av rasistiska själ.” Med tanke på den otroliga inhumanitet som Kina nu bedriver mot tibetanerna, mot uigurerna och säkert även mot mongolerna i Inner Mongolia klingar detta konstigt i min öron. Att i vår upplysta tid utrota minoritetsfolks kultur, språk och religion bl.a. genom tvångsförflyttningar, hjärntvätt samt förbud för lärare att utbilda skolbarn på deras eget språk! Nog är det näst intill utrotningspolitik även om vi här inte talar om gaskamrar? Du nämner ingenting om Kinas minoriteter trots att Tibetfrågan är minst sagt brännande idag? Hur tänker du i denna fråga och vad anser du om Kinas eskalerande miljöförstöring i TAR?

  2. Klas Avatar

    Hej Anita,
    den kinesiska politiken mot lokal kultur i Tibet är djupt förkastlig. Men jag tycker det är fel att använda ordet utrotning.

  3. Xuefei Chen Axelsson Avatar

    Jag har varit i Tibet. Det är orättvist att säga Kina tar utrotningspolitik. Kinas politik hela tiden skyddar minoritetsfolk. Det är samma som miljö. Det är ekonomiska utveckling som följa västern väg som skapa en sideeffekt. Det tar tid att korregera. Minoritetsfolk vill
    utveckla också.
    Jag frågade en kvinna från Sichuan bredvid Tibet om det är för mycket att säga snabbt utveckling i västern kina, hon sa att de måste utveckla snabbare så att de kan kom ikap med östa kina. Enligt politiker, kan och har man establi skolan med Tibetan, Ugyor och Mongolian. Men om det är lätt att hitta jobb om de studerar kinesiska, mest vill studera kinesiska. Likenande som alla kinesiska vill gärna studera engelska!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Recent posts