Jag har just kommit hem från en lång och intensiv resa till Shanghai och Tokyo, dit jag ledde en delegation av svenska finansmarknadsaktörer. Vi besökte Shanghai Expo 2010, vilket var en sanslös upplevelse – en blandning av Disneyland och tekniska muséet i kromosomformat; vi träffade kinesiska och japanska analytiker, myndighetsrepresentanter och affärsmän; detta i syfte att förstå mer av den dynamik som driver den väldiga kinesiska expansionen respektive den japanska stagnationen.
Min egen slutsats blev att västerlänningar som spått demokratins seger i Kina respektive den japanska ekonomins kollaps är alltför optimistiska respektive pessimistiska. Skälet är att de alltför lättvindigt överför sina egna referensramar på dessa båda länder. Att göra så är vanskligt, därför att de historiska och kulturella skillnaderna Kina och Japan sinsemellan samt gentemot Väst är såpass stora att analysen inte låter sig fösas in i våra mallar. Därför kan nog “dynastin Mao” sitta ett bra tag till i Kina och utveckla sin egen form att “anpassningsbart auktoritärt styre”, samtidigt som den japanska ekonomin är bra mycket segare än vad pessimisterna tror.
Om detta har jag skrivit en reserapport, nedladdningsbar från SEBs hemsida för kundkontakter. Trevlig läsning!
Leave a Reply