De nordiska länderna väcker stort intresse i omvärlden. Varför klarade de sig (bortsett från Island) såpass hyggligt genom den senaste finanskrisen och lågkonjunkturen? Den frågan diskuteras i år på World Economic Forums årliga toppmöte i Davos, i skrift och debatt. Bland annat ska en panel med tre nordiska premiärministrar och två presidenter diskutera “The Nordic experience”; jag modererar tillställningen.
Inför Davos har Global Utmaning i samarbete med bl.a Investor givit ut skriften “The Nordic Way” författad av undertecknad samt historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh. Jag hävdar där bl.a att ett skäl till att Norden klarat sig förhållandevis bra är att Danmark, Norge, Finland och Sverige gick igenom djupa kriser för 20-25 år sedan – men lärde av dem, reformerade sina ekonomier och kunde bygga buffertar med hjälp av starka statsfinanser och “flexicurity”.
Frågan är då varför de klarade av att hantera sina kriser så väl. Ett skäl kan vara traditionen av konsensusbeslut som gör att vi litar på staten mer än många andra; vi har alltså en hög nivå av “trust” i våra ekonomier. En stark stat behöver inte alls vara något som kväver den enskilde. Berggren och Trägårdh hävdar tvärtom att staten i de nordiska länderna har befordrat individens utveckling – genom utbildningssystem, studiemedel, barnomsorg, inkomstbortfallsprincip i socialförsäkringarna mm har individen fått mer utrymme, inte minst gentemot den egna familjen. Därför uppvisar de nordiska länderna en så speciell kombination av starka individer samtidigt som vi har höga skatter och omfattande offentliga sektorer.
Läs gärna deras uppsats via länken ovan. Den är både provocerande och stimulerande!
Leave a Reply