Bostadspolitiken är om möjligt Sveriges sämst skötta politikområde – om än i hård konkurrens med några andra. Bostadsbristen tilltar, jobben drabbas, segregationen ökar. Rader av utredningar visar att problemen måste tacklas med två parallella typer av åtgärder.
1) Byggandet måste ökas, genom att minska regelkrångel, inskränka kommunernas planmonopol, snabba upp markanvisningen mm. 2) Det existerande bostadsbeståndet måste utnyttjas mer effektivt, både för ägda och hyrda bostäder. Det betyder att öka rörligheten genom att bl.a sänka reavinstskatter och reformera hyresregleringen.
Jag vill påstå att alla ansvariga politiker vet detta. Ändå händer ingenting. Den förra regeringen satt i åtta år och förvärrade situationen genom en kraftig höjning av reavinstskatten. Den nuvarande regeringen tycks vilja öka subventionerna till byggandet men inte peta på reglering eller skatter. Vaffor gör di på detta viset? Svaret är att det nuvarande dysfunktionella systemet har starka försvarare, som skyddar sina särintressen. Vilka de är skriver jag om i denna krönika i Fokus.
Leave a Reply