·
by
Här en liten krönika i SvD om varför det är så viktigt att begränsa smittorisken från den grekiska skuldkrisen. Även om Grekland är litet skulle en okontrollerad konkurs kunna utlösa fallande dominobrickor runt om i Europa. Än värre skulle smittan – både ekonomisk och politisk – bli om Grekland lämnade euron.
Statsbankrutt är nog oundviklig. Men just därför försöker ECB, EU och IMF nu frenetiskt bygga brandväggar runt Grekland för att minska riskerna för smitta. Låt oss hoppas att de lyckas.
Klas,
Det här svaret är inte värdigt dig. Jag funderar faktiskt på varför du undviker svaret. Och det vet jag inte.
Det jag däremot är övertygad om är att du är fullt medveten om alternativen Europa nu har.
Inflatera bort detta eller att ta en krasch? Och eftersom du ju vet mycket bättre än de flesta andra hur de alternativen fungerar, så är det trist, Klas, att se trams som detta:
“Låt oss hoppas att de lyckas.”
Du kan bättre, och framför allt, du vet bättre.
Mvh
Glenn Viklund
Inflatera bort vad?
Kapa linan, låt Grekerna lämna EMU, skriv om alla lån i drachmer till den fastakurs man gick med i EMU. Drachmen flyter fritt och dessa lån kommer i Euro att falla 30-50% på en max en vecka.
Grekland blir billigt som turistland igen och får en ärlig chans att reda ut sina tramsiga affärer.
Ja Frankrike och Tyskland mm måste stötta sina banker men det är inget större problem.
Italien, Portugal och Spanien drar ner på sina budgetunderskott rejält samtidigt som ECB agerar lender of last resort hela vägen ut vid behov.
Hur svårt kan det vara….
Utvecklingen i år visar tydligt att vi nu närmat oss en variant av “lösning”.
Att Draghi nu lyckats få med sig resten av Europa, uppenbart med den tyske centralbankschefens motvilliga medgivande, visar att det nu är köp av statspapper via sedelpressarna som ska rädda euron och EU.
Finns det någon som fortfarande inte insett att detta bara är att vidare skjuta problematiken framför oss? Och att det snarare förstärker än löser de nuvarande skuldproblemen i Europa?
Jag skulle vara väldigt tacksam om du Klas ville kommentera det enkla faktum att konkurrenskraften i medelhavseuropa är ett av de grundläggande problemen med den europeiska valutaunionen. De kan inte konkurrera med Tyskland och de har ingen valuta som justerar för den problematiken.
Ett antal länder i den södra regionen måste lämna valutasamarbetet . Låt dem komma tillbaks när de fått ordning på kostnadsutveckling , inflation, tillväxt och alltså konkurrenskraft.
Vad Draghi och Europa nu står i begrepp att inleda fördöjer och förvärrar situationen.
Mvh //GV
Då du tidigare alltid resonerat med de synpunkter jag haft, är det besynnerligt att du inte kommenterar EU-krisen.
Sett till din artikel, och sett till de synpunkter jag framförde ovan, var är vi nu, Klas?
Glenn, det har flutit mycket vatten under broarna sedan min krönika skrevs. Då trodde jag att Tyskland var berett att offra Greklands medlemskap och att uppgiften främst var att bygga brandväggar mot de andra. Men i höstas bestämde sig uppenbarligen Draghi och Merkel – precis som du skrev då – att det nog skulle bli för dyrt med Grexit. I stället kom Draghis utfästelse att “göra vad som krävs”. Sedan dess har riskpremierna fallit.
Men krisen är inte över. Hanteringen av Cypern kännetecknades av grava felbedömningar, och just nu fragmenteras euro-zonen genom nationella regleringar och kraftigt varierande riskpremier. Tröskeln för exit har sänkts igen.
För egen del har jag fruktansvärt svårt att göra prognoser i det här läget. Utvecklingen visar förvisso att ledarna i Berlin, Bryssel och Framkfurt vill hålla ihop unionen. Men den politiska utvecklingen kan mycket väl leda till att olika nationer går på tvärs mot centrums logik och vilja.
Det kanske inte var ett så stringent svar som du önskade, men verkligheten är rörig nu…
Hej Klas,
Tack för ditt svar, uppskattar det mycket.
Jovisst är det svårt med prognoserna, det är självfallet så att du har rätt i det. Vad jag blev besviken över, var mera ditt svar kontra din överlägsna analysförmåga. Den som du visat prov på ända sedan jag några år efter dig hade Grassman som lärarematerial och blev oerhört imponerad av ditt sätt att visa hur Grassman hade fel ( mitt uppe i det han hade alldeles rätt i, men det är en annan sak. Debatten i Ekonomisk Debatt var en klar höjdare – inte desto mindre levde vi grannar ute i förorten på den tiden..)
Så Klas, här är vi nu. Penningtryckerierna har gått för högvarv (och nej jag talar som du förstår inte om sedlar..) sedan flera år tillbaks.
Och världens mest inflytelserika ekonomer (nåja..) är nu i sedan ett par år i färd med att försöka övertyga oss om att detta experiment snart är tillända utan konsekvenser?
Klas, det vore mig fjantigt att försöka förekomma dig kring den här problematiken, så därför avstår jag förstås.
Men jag är som vanligt – som du vet – alltid intresserad av dina åsikter.
Dessutom vill jag be om ursäkt för de ord jag uttryckt i affekt.
Mvh
//Glenn Viklund
Glenn,
jag är lika osäker på framtiden som sist. Den akuta krisen för euron är just nu avvärjd – eller snarare uppskjuten. Sannolikt har balansräkningarna i flera av de stora bankerna så stora hål så att nya orosungar blommar upp. Och en del länder har så svåra skuldproblem att man knappast undgår skuld/av/nedskrivning. Och så har du den eviga konflikten mellan Tyskland och de svaga. och ett Frankrike som saknar sjukdomsinsikt. Samt stort politisk missnöje som på många håll lär blomma ut i anti-brysselkampanjer.
I denna röra är det enda som är säkert att det inte finns någon enstaka “stor reform”, någon quick fix. Euro-zonen kommer att vackla från kris till kris och med svag tillväxt under många år än. Där tycks vi vara överens.
Recent posts
Leave a Reply