Den politiska debatten i Sverige handlar just nu mycket om innovationer. Regeringen förbereder en innovationsstrategi, och Socialdemokraterna har föreslagit en “nationell innovationsberedning”. Det är vällovligt. Sverige behöver förnyelse. Framtidens utmaningar radar upp sig – demografi, välfärdens finansiering, tufffare global konkurrens osv. Debatten om innovationer blir dock ofta för snäv; den handlar i alltför hög grad om subventioner till FoU för att storföretag ska kunna ta fram nya, högteknologiska produkter.

Men innovationer är något mycket bredare än så. Det handlar om alla sektorer och alla branscher – inte bara högteknoloi ock varor utan också om tjänster, design, affärmodeller – allt som leder till nya nyttigheter för kunsumenterna. Huvuduppgiften borde därför vara att stimulera hela Sverige att bli mer dynamiskt. För detta krävs att regleringar, upphandling och skatter inte hämmar entreprenörer och tillförsel av riskkapital utan tvärtom driver på och uppmuntrar.

Om detta handlar min nya bok “Ett ramverk för innovationspolitiken”, skriven tillsammans med Pontus Braunerhjelm och Magnus Henrekson (Samhällsförlaget). Vi tre publicerade i samband med att boken kom ut också en debattartikel i SvD, där vi sammanfattar vår argumentation; den kan läsas via länken. Boklanseringen skedde på ett stort seminaerium på Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm. Opponenterna var förbluffande positiva. I princip alla höll med om att innovationspolitiken bör breddas. Nu återstår att se om så verkligen blir fallet.