Bokmässan är som IKEA en fredag eftermiddag efter löning, men upphöjt i kubik. Trångt, trångt, trångt. Svettigt, varmt. Människor – framför allt kulturbärande damer i medelåldern – som kryssar och trängs mellan förlagsmontrar och seminariesalar. Variationen på utbudet är oändligt. Från serieböcker (Jan Lööf var den mest populäre boksignatören) till de stora förlagens jätteanläggningar, över de smala entusiastförlagens små kuber, till Svenska Kyrkans scen och kokbokshörnet med spis och matlagning.
Själv var jag involverad i en rad events om min klimatbok. På det egna förlagets (Norstedts) scen – mitt på mässgolvet, med packad folkmassa framför. I traditionell föreläsningssal, med powerpointbilder. Och i andra arrangörers montrar, i samtal och intervjuer. Bl.a diskussion med Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen och utfrågning av ETC:s Johan Ehrenberg. Svante ville diskutera möjligheterna till framgång i Köpenhamn, medan Johan var skeptisk till möjligheterna att få till stånd mitt eget favoritrecept, en utvidgad handel med utsläppsrätter. Johan var dessutom nyfiken på varför just min blogg är så flitigt besökt av s.k skeptiker som är arga på mig. Tja, det undrar jag också; jag som är så trevlig J.
Men den mest spännande övningen för min del var diskussionen med ärkebiskop Anders Wejryd, på scenen i den ”internationella” hallen. Kyrkan uppvisar av tradition en imponerande aktivitet under bokmässan, där man givetvis säljer teologisk litteratur, men också organiserar ett späckat program med seminarier och samtal över en brett spektrum av ämnen.
Själv finner jag det både naturligt och lovvärt att kyrkan engagerar sig i klimatfrågan. Denna är ju en fråga om vårt ansvar för livsvillkoren för barn och barnbarn, och klimatpolitiken handlar både om moraliska avvägningar och om krassa penningfrågor. Just detta – pengar och moral i klimatpolitiken – var ämnet för Wejryds och mitt samtal.
Det visade sig att vi var helt eniga om att en global strategi måste gå stegvis, där de rika länderna går före medan de fattiga till en början får understöd och teknisk support, så att de kan minska sina utsläpp längre fram. Fördelningspolitik står i den meningen i centrum för ett globalt avtal. Den fråga där vi något skilde oss åt var synen på hur omfattande de så kallade ”flexibla mekanismerna” i Kyoto-avtalet bör vara när det gäller bördefördelningen mellan i- och u-länder. Wejryd är där mer kritisk än jag. Men vi fann att skillnaderna även på den punkten inte var så stora som i alla fall jag tidigare trott.
Sammantaget blev det en spänstig diskussion – enighet om de stora linjerna men vissa konkreta skillnader i medlen att nå dithän. Tonfallet var sakligt. Och Wejryd är ju en så genomsympatisk person att varje diskussion med honom blir glädjefylld.
8 responses so far ↓
1 Fredrik L // Sep 28, 2009 at 09:54
Klas, jag är inte arg på dig, och du är säkert en trevlig prick som de flesta andra AGW-troende.
Det är bara synd att du inte kan/vill erkänna att hela AGW-hypotesen vilar på ett antagande om positiv feedback. Johan Ehrenbergs kommentar visar väl inte heller på någon djupare förståelse för de naturvetenskapliga argument som vi skeptiker för fram. Jag antar att han litar blint på IPCC, men var mycket “skeptisk” när Powell satt i FN med “bevis” för Iraks WMD. Kanske var han tom arg, vem vet. Alla har vi ju våra agendor.
Wejryds engagemang är naturligtvis äkta, men tyvärr felriktat. Svält, AIDS, brist på demokrati, rent vatten, skolundervisning etc är frågor som är reella och som inte bygger på gissningar, och där borde han lägga krutet.
2 Jonas N // Sep 28, 2009 at 14:11
Det är precis som Fredrik säger.
Precis alltihop hänger på en enda mycket bräcklig krok:
Finns där stora positiva återkopplingar som ökar CO2:s kimatkänslighet mycket mer än en enkel strålningsbalans antyder?
Det allra allra allra mesta tyder på att svaret är nej. Och där faller väsentligen all alarmism och katastrofhot bort. Och det som återstår är en mer akademisk fråga: Hur många tiondelsgrader kan det vara frågan om, och är det något man behöver bekymra sig om öht?
Intrycket jag får av debatten är att det mest hotfulla för många av de (känslomässigt) starkt engagerade är ifall klimatoron inte alls vore så befogad, ifall man kunde avfärda katastrofalalarmen, och att allt annat sekundärt (isbjörnar, glaciärer, stormar, akrtisk is mm) också kan avfärdas som helt irrelevant för kärnfrågan.
Alltså: Många AGWare verkar bli både arga och upprörda över varenda liten pusselbit som minskar det dom säger sig oroa sig så mycket för.
Och personligen tycker jag inte att detta faktum är så förvånande: De flesta tycks ju hänga upp en hel del annat engagemang de brinner för på det här med klimatet …
3 Fredrik L // Sep 28, 2009 at 17:55
AGW-alarmisterna har bestämt sig för länge sen, de bryr sig inte om hur temperaturen utvecklas längre, och skulle den gå “åt fel håll” så är det tidsperspektivet det är fel på, inte hypotesen. Det kan mycket väl bli kallare i både 10 och 20 år till, hypotesen är huggen i sten. Och de blir absolut inte glada av avsaknad av uppvärmning.
4 Nils Dacke // Sep 29, 2009 at 08:56
Det är egentligen ganska enkelt att själv lista ut om IPCC och AGW teorierna stämmer eller inte. Om vi tar den lilla landremsa som förbinder Nord och Sydamerika så finns ingen eller väldigt lite landmassor och berg som drar till sig respektive slår ifrån sig regn. där har man 2 årstider, regnperioden och torrperioden. Torkan är mellan Oktober/November till och med April/Maj dvs under vår vinter och då de också ligger norr om ekvatorn så borde det vara som kallast då men det är precis tvärtom och det beror ju på den starkaste växthusgasen H2O som fungerar som negativ förstärkare vilket är helt logiskt om man tänker efter. Dessutom är det variationer i nederbörd som är den starkaste indikatorn på att klimatet är ur spel och det har vi inte sett heller så jorden har överlevt 4 miljarder år med meteorit nerslag och vulkanutbrott så vi klarar nog av AGW klanen och dess resande över jordklotet också men en straffskatt kanske är på sin plats 😉
Att Ärkebiskopen engagerar sig i detta är en annan stark indikator att något inte stämmer.
5 Robert W // Sep 29, 2009 at 17:43
Att ärkeboskopen är inblandad är väll inte så konstigt, han och kyrkan har den största erfarenheten av troende frågor och av att frälsa folkmassan.
6 Fredrik L // Sep 29, 2009 at 17:58
Kyrkan satsar oftast på fel häst, gång på gång. För inte så länge sen var ju jorden platt med solen cirklandes runtom. Dessutom hade jorden skapats på sex dagar och männsikan härstammade ej från apan, om detta rådde det som bekant konsensus.
7 Nils Dacke // Sep 30, 2009 at 08:43
Hur kan ni ironisera om ett så allvarligt ämne Robert och Fredrik? Kyrkan har ju alltid legat cirka 200 år efter vetenskapen och dessutom haft som specialitet att bränna kättare på bål. Kanske en revival här med 😉
8 Linda Birkedal // Oct 29, 2009 at 16:49
Ett svar på Johan Ehrenbergs fråga om varför klimatskeptikerna är så vanliga på Klas Blogg kan vara att de bedömt Klas som en strategiskt viktig person att punktmarkera. Den som räknas på ekonom-utbildningar och i Dagens Industri har troligen läsare med makt som inte sitter på någon av ytterkanterna i diskussionen om IPCC:s trovärdighet.
Så långt en klok analys. Sedan kan det vara idé för er skeptiker att reflektera över ett ni skapat ett debattforum där ni mest klappar varandra på axeln och kommer med argument i naturvetenskapliga frågor som gissningsvis känns ganska tekniska och obegripliga för en genomsnittsekonom.
Det är nog bättre att fila på de vetenskapliga artiklar ni skriver att ni fått refuserade. Bygger de på en sund metodik och har ny kunskap att förmedla bör ni kunna få in dem.
Leave a Comment